Hade ett hjärtstop i förrgår på jobbet. Vi och en ambulans kom samtidigt till platsen. HLR var redan påbörjad av anhöriga så vi tog direkt över. Orsaken till hjärtstoppet var oklar men det var en gammal person. Vi har lite ny utrustning som vi kan använda. Jag har aldrig använt en intraosseösnål som man borrar in i benmärgen. Jag hade bestämt mej sen tidigare att på mitt nästa hjärtstop skulle jag använda denna nål. Den är smidigare och går snabbare att få på plats en en vanlig PVK om patienten har dålig cirkulation så kärlen är små och obefintliga. Men det är inte samma sak att öva på docka och i verkligheten och nu fick jag ett perfekt tillfälle att göra detta på riktigt. Det gick jättesmidigt och kändes superbra. Nu kommer jag inte vara nervös inför att använda denna igen. Skönt!

Efter hjärtstopet som tyvärr slutade med dödlig utgång åkte jag på ett larm där en liten kille hade brutit underbenet. Han hade halkat på en vår gräsmatta så han låg utomhus. Det regnade så vi fick arbeta blöta vilket ibland kan försvåra arbetet lite. Men den lilla killen var så duktig och artig trots den svåra smärta han genomled. Han var på träningsläger från England så ingen av hans föräldrar var närvarande. Jag är imponerad av honom. Det är så olika hur människor kan hantera smärta. Vissa tycker ett litet litet sår gör superont och sen har jag denna lilla kille som verkligen upplever en fruktansvärt smärta men hanterar det kanonbra ändå. Själv är jag kanska smärtkänslig....Tyvärr!