För två år sedan reste jag och min älskade vän Anna till Norrland. Projektet hette Kebnekaise. Jag har besökt många delar av världens alla hörn och bestigit vulkaner i central och sydamerika. Men vårt eget högsta berg och vårt nordligaste landskap hade jag aldrig sett skymten av.

Vi reste först med tåg till Sundsvall där vi lånade en skåpbil av en vän till mej. I den reste vi och lyssande på gammal skitmusik. Vi hade nämligen inte med oss några skivor utan fick låna några från stenåldern. Men glada i hågen och trallandes på 34:an så styrde vi bussen mot vildaste norrland.


Vår älskade trogna skåpbil


Underbar svensk norrlandsnatur

Vi bodde i bussen på vägen upp och anlänade sent på eftermiddagen till Nikkaluokta. Vädret var ostabilt och klockan var mycket varför vi rekomenderades att inte börja vår vandring av kunna vandrare. Men eftersom vi visste bäst själva så gick vi iallafall. Vi gick och gick och blev tröttare och tröttare och blötare och blötare. Mycket av maten och vår packning läpmades av efter vägen. Gourmand som jag är hade vi packat ner både grillad kyckling, vin och annat smått och gott. Efter några timmar var vi totalt dyngsura, kalla, trötta och hungriga. Det var flera timmars vandring kvar till fjällstationen. Tältet var för blött att sätta upp så vi övernattade i en gammal båtstuga och sov på hårda träbänkar. Jag frös som jag aldrig gjort förut. Inte ett torrt plagg hade jag på kroppen. Bänkarna var för smala för att sova jämsides på och ingen eld fanns.
Jag var nära att ge upp och bara ringa mamma och tjuta.

Men dagen efter fortsatta vi ändå och kom tillslut fram till fjällstationen. Där tältade vi och dagen efter besteg vi vårt efterlängtade Kebnekaise. Denna dag var det Anna som inte var i toppform efter vår "gedigna" brockolifrukost.
Efter mycket tjatande, peppande, vandrandes över glaciärer och klättrandes i berg kom vi iallafall upp på toppen tillsammans.
Vi klarade det!


Redo inför glaciär vandring


Kämpandes på väg upp...


På toppen!


Vi fuskade och tog helikoptern tillbaka:=




34:AN      

Denna kåk har varit våran uti många herrans år
Denna kåk har varit vår och det har nog satt sina spår
Denna kåk har varit snäll och den var vår i vått och torrt
Men nu e de slut på det för nu ska 34:an bort

Ja nu är det slut på gamla tider
Ja nu är det färdigt inom kort
Nu ska hela rasket rivas
Nu ska hela rasket bort
Så jag tar farväl å stora tårar rullar på min kind
Nu är det slut på gamla tider
Nu går 34:an i himlen in

Denna kåk var ganska rar å släppte solsken till oss in
Den var också generös med fukt å kyla, regn å vind
Kanske ful å lite gnällig, men den ville alla väl
Å den var vår i alla väder, fastän gisten, ful och skev

Men nu är det slut på gamla tider
Ja nu är det färdigt inom kort
Nu ska hela rasket rivas
Nu ska hela rasket bort
Så jag tar farväl å stora tårar rullar på min kind
Nu är det slut på gamla tider
Nu går 34:an i himlen in
Yeah!