Från början när jag hörde talas om bloggning så fylldes mitt huvud med frågetecken. Jag förstod inte vad vitsen var och framför allt inte varför någon skulle vilja läsa andras bloggar. Idag läser jag själv ett par tre bloggar, som jag följer regelbundet. Fast fortfarande så är jag inte nån inbiten bloggläsare.

Så nu sitter jag själv här och har precis startat min första blogg. Jag känner mig som ett blåbär i lingonskogen. Vilse och förvirrad. Jag vet inte riktigt vad min blogg kommer handla om, men jag känner ändå en lust av att få skriva. Jag vill skriva för att ha kvar som minne till mej själv som gammal, jag vill skriva som en dagbok att läsa för min dotter när hon är äldre och jag vill skriva för att ha det som mitt egna terapiarbete där jag kan fundera och reflektera över livets alla utmaningar.

Så därmed önskar jag mej själv lycka till och förklarar min blogg öppnad!