Att komma till jobbet är ofta väldigt roligt. Det är sällan jag skrattar så mycket som jag gör när jag är där. Jag bara älskar den rena, nakna, direkta, sarkastiska, skadeglädjande atmosfären där. Det är min humor i ett nötskal. Jag blir varm ihjärtat när de "gamla gubbarna" där beter sig som småbarn och bara leker och skojar. Jag önskar verkligen att när jag är över 50 år kommer ha samma glimten i ögat och levadsglädje som många av dem har.
Jargongen är ganska rå men innerst inne väldigt hjärtlig.

När jag jobbade med min "nya" handledare sist så var det första jag fick höra
 - Idag är jag jävligt lätt retlig så du får passa dej. Och det pustas och stönas över att han och jag ska jobba ett dygn ihop. Fast jag vet att han tycker det ska bli skoj att kämpa ett dygn ihop med mej. Och jävligt kul har vi med många glåpord till varandra och "elaka" kommentarer. Sen när det väl gäller så är han världens gulligaste och kan säga väldigt positiva och snälla saker om mej och ställer verkligen upp i alla lägen.  

Helgens pass var också väldigt roligt just för att en kollega gjorde allt för att reta upp en annan kollega så mycket som möjligt och la ner hela sin själ i det. Att sitta inne på akuten i en timma mitt i natten och vänta för att sin kollega ska komma in med ambulansen endast för att få retas och jävlas tyder på ett verkligt engagemang...hihih!

Själv blev jag utsatt för diverse små fadäser med nerpulade socker i skorna och annat. men jag slapp iallafall glidslem på cykelsadeln vilket någon annan inte gjorde....

Skadeglädje är den enda sanna glädjen!

För ett par år sedan spelade vi Twister på lunchen...


Brandkåren lussade för oss 2008