Step

Ohh herregud jag har genomfört mitt livs första step pass. Det visade sej att just detta pass pågått rätt länge och att de för två veckor sedan utvecklat passet och avancerat det ytterligare. Jag tänkte innan passet startade att det vore ganska bra att stå långt fram så man ser hur instruktören gör och därmed lättare kan följa med.

Men nu är det så att jag är född utan kordinationsförmåga och har absolut ingen dansteknik i kroppen. När ett block började lida mot sitt slut hade jag precis lyckats lära mig stegen i blocket (poängterar att jag endast använde benen och kopplade bort armarna helt). Det blev totalt katastrofalt då instruktören var placerad och genomförde passet med näsan mot mitt hålll, vilket innebar att jag var tvungen att tänka baklänges eller nått, vilket gjorde allt sju gånger värre. I smyg försökte jag istället snegla på tjejen till höger om mej men eftersom jag stod längst fram och hon var placerad snett bakom så fick jag köra med huvudet vridet ett halvt varv bakåt. Jag tror dessutom att tjejerna/kvinnorna runtomkring mej också fick svårt att hänga med eftersom jag hela tiden gjorde fel och därmed störde dem en del.
När sluttampen på passet var inne och man skulle sätta ihop alla block till en enhet så fick jag total blockout och kom inte ens ihåg ett endaste block. Jag kämpade med gråten i halsen och tog några fjuttiga steg upp och ner på stepbrädan för att inte bara stå där, fånig som en staty.

Efteråt kom instruktören fram till mej och frågade om jag ville ha lite hjälp och erbjöd sej att extra visa några steg för mej. Ja så då såg tydligen han också hur värdelös jag var. Jag förklarade att det absolut inte behövdes men han envisades. Så helt plöstsligt stod jag där utanför salen och fick ensam öva på några steg men helst jag ville bara sjunka genom golvet eller lägga benen på ryggen och komma därifrån innan jag skulle börja lipa...

Aldrig mer Stepup!

Kommentarer
Postat av: Amanda - Mamma till Vincent och bebis i magen

Hahaha Jenny! Du är grym! Men jag förstår dig, det skulle likaväl kunnat vara jag.

2010-03-24 @ 09:58:36
URL: http://ladysylvia.blogg.se/
Postat av: Johanna

nä fy f**n, jag har varit med om precis samma sak o det e heeemskt, tror aldrig jag kommer utsätta mig för det igen...fast egentligen är det ju bara att göra det, efter ett antal ggr måste man ju lära sig.. men den där känslan, usch.. man är inte direkt van vid att ha gråten i halsen på ett träningspass, träning som brukar va det bästa som finns :) Kram på dig vännen o hoppas ansiktet känns ngt bättre idag

2010-03-24 @ 11:04:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0