Jag träffar inte mina morföräldar så värst ofta. Att jag inte träffar min mormor så ofta har sina själ då hon bor på andra sidan jorden. Men när hon är hemma och hälsar på mej så träffas vi väldigt ofta. Hon och Dang (låtsasmorfar) är ofta barnvakt och ser efter mej. Jag tycker Dang är jätterolig och skrattar mycket när han busar med mej.

Min morfar bor 6 mil ifrån mej så därför blir det inga spontana besök från hans sida. Men har är väldigt bra på att läsa böcker.

Min farfar träffar jag mest vid högtider och något fikabesök då och då.

Farmor var barnvakt några gånger till mej när jag var liten men det är hon inte numera. Henne träffar jag också nästan bara vid högtider.

Jag saknar att inte ha en morförälder att hänga med när mina föräldrar är "trötta" på mej. (Fast det tror jag inte de någonsion blir:) Jag saknar att morfar eller farfar tar med mej på äventyr som bara en morfar eller farfar kan göra. Jag vill höra berättelser om när de var små och få titta på alla deras gamla minnessaker.

Jag vill ha en farmor att pyssla eller gå till biblioteket med precis som min mammas farmor gjorde med henne när hon var liten. Mamma har berättat att hennes farmor var den bästa farmorn i världen. Jag håller med henne för jag brukar vara hos henne ibland. Hon är faktiskt barnvakt till mej min gammelfarmor, Gammi som jag kallar henne. Men hon är 87 år så hon orkar bara med mej kortare stunder. Jag vill att Gammi ska leva hela livet för varken jag eller mamma vill någonsin vara utan henne.

Jag vill att någon av mina morföräldrar nån gång ibland ringer och säger att de saknar mej och vill vara och ha hand om mej en stund....Jag tycker ju om er. Kram Minou!


Morfar läser en bok för mej...