Ja då är året jag var 28 slut. Ja det lär aldrig gå att upplevas igen. Ett litet ynka fjuttigt år kvar innan man hamnar på ruinens brant och fyller 30. Ja jag har en lite åldersnoja och inte blir saken bättre när bästa vännen Evelina ringer och påpekar det ytterligare och strör en rejäl nypa salt i såren.

Ja vad hände då i mitt liv när jag var 28?

Jag var den ganska nyblivna mamman som fick ställa om det mesta i mitt liv och anpassa det efter en ny liten fjunig filur.

Jag fick ett sommarvikariat som sjuksköterska på ambulansen. Stort, nervöst men extremt roligt och utmanande.

Min underbara skadekarriär tog fart och manövrerade ut den tränande karriären.

Sen kommer jag inte på något mer. Om jag ska vara helt ärlig så är mitt 28 år inte ett av mina bästa. Faktiskt ett av mina jobbigaste om inte det jobbigaste. Förutom min underbara Minou som lyfte hela året till andra höjder med sin blotta närvaro.
Jag hoppas att mitt 29 år kommer se ganska annorlunda ut och vara betydligt bättre. Jag känner att vinden har vänt och jag blåser med....

Här är jag fortfarande 28