Jag brukar fundera på vilken slags humor jag har. Och jag har då konstaterat att en sarkastisk lite småelak humor är min humor. Jag tycker exempelvis det är oerhört roligt om någon slår sej eller ramlar omkull. Då kan jag skratta så jag kiknar. Jag älskar även när man är lite småelak mot varandra fast med en hjärtlig underton. Att sitta och lyssna på vissa kollegor på jobbet när de "träter" på varandra kan få mej att skaratta och le resten av dagen. Jag älskar även små bus och jävelskap mot varandra.
Min syster och jag har ofta den chargongen mot varandra....underbart:) Det tror jag även är en anledning till att jag oftast trivts bättre med killar eftersom de ofta har den humorn.

Människor som skrattar åt precis allting kan jag ha lite svårt att förstå mej på. Jag hade en arbetskollega som skrattade jämt. Det spelade ingen roll vad jag eller någon annan sa om det var något som var roligt eller inte, så skrattade hon. Då känner jag mej obekväm och får svårt att tolka situationen. Herregud allting kan väll ändå inte vara så fruktansvärt roligt.

Jag skrattar väldigt sällan högt när jag tittar på komediserier på tv även om jag tycker att det är roligt. Jag kallar det att jag skrattar tyst för mej själv inombords. Mitt ex brukade alltid fråga mej när vi satt och tittade på tv och det var något som han skrattade högt åt
-Skrattar du också nu, inombords?
Ja det gör jag fick jag ibland svara då....:)

Men den absolut bästa humorn som finns just nu är SOLSIDAN. Vardagshumor där man känner igen sig själv i nästan varanda scen är oerhört roligt. Så imorgon kommer jag sitta bänkad i min tvsoffa och skratta högt och ljudligt inombords....