Jag läser en del på andras bloggar och gärna lite på några mammabloggar. Ibland diskuteras det barnuppfostran och mina egna tankar kring vår och min uppfostran av Minou kom upp.

Så här gör vi angående:

Sovrutiner:
Jag är väldigt noga med att ha likadana sängrutiner varje kväll. Pjamas, välling, tandborstning. Säga godnatt till pappa och katterna och sen i säng. Vi läser ingen godnatt saga utan sagor läser vi istället i sängen varje morgon när vi vaknar. Vi har hela tiden varit strikta med att bara lägga ner henne i sängen och där ska hon somna själv. I början var det en hel del skrik och gråt men tillslut så lärde hon sej att somna själv. Skriker hon går vi upp och stoppar om henne igen var femte minut.

Vi vill helst att hon ska sova i sin egen säng hela natten eftersom ingen av oss kan sova nämnvärt bra med henne ålandes mellan oss. Mej vill hon gärna ligga på och knockar ihop sitt lillahuvud med mitt stup i ett. Ibland blir det undantag som exempelvis inatt när hon bara var helt hysterisk och hennes mamma väldigt trött med en kraftig huvudvärk.

Matvanor:
Ammade gjorde jag i sex månader. Sen fick hon välling och gröt. Hon var lite seg igång med vanlig mat så det trugade vi med ett tag. Sex månader fick räcka sen ville jag ha min kropp lite mer ifred och underlätta att Matte kunde ha hand om henne så jag kunde träna eller göra nått på egen hand en stund.
Jag har från början varit emot barnburksmat och försöker in i det längsta undvika det. Hon får det endast om vi åker bort och det blir krångligt med att hinna laga mat och få med det. Jag köper ganska mycket ekologiskt, så långt plånboken räcker.

Uppfostran:
Minou har kanska fria tyglar och får leka väldigt fritt här hemma med diverse saker. Hon river i alla skåp fast jag egentligen inte vill det men jag orkar helt enkelt inte alltid säga nej. Okonsekvent jag vet. Hon klättrar upp i trapporna och glider ner för dem som ett vattenfall. Andra tycker det är läskigt men vi är numera van med det.
Jag är väldigt konsekvent vid andra tillfällen. Såsom att hon absolut ska äta sin frukost och middag sittandes i barnstolen vid matbordet.
När hon får sina utbrott för ingenting så låter jag henne hållas och skrika och efter en stund ger hon oftast med sej och blir glad igen. Jag tänker inte ge efter och få en ännu värre och gnällig unge som skriker så fort de inte får som de vill.
Jag är inte överbeskyddande utan låter henne få slå sej lite som barn gör och tar inte upp henne varje gång hon druttar omkull.

Kärlek:
Jag överöser henne med pussar och kramar. Jag säger alltid massa gulliga och kärleksfulla saker till henne. Att hon är mitt allt och det bästa som finns. Nästan varje dag får hon höra att jag älskar henne. Kärlek kan barn inte få för mycket av och att de får veta att de verkligen är älskade tycker jag är viktigt. Genom att ge mycket kärlek hoppas jag hon lär sej att ge kärlek tillbaka till människor.