En av de absolut collaste upplevelserna i mitt speedway liv. SM-Finalen mellen Piraterna och Indianerna i tisdags 
och onsdags. Att stå i supporterklacken och sjunga, heja och peppa världens bästa speedwaylag var grymt häftigt. Jag är helt hes efter allt hejende och tjutande i signalhornet. Indianerna hade verkligen inte turen på sin sida och en hel del orättvisa beslut och felaktigt beteende av Piraterna gjorde att det slutade med en förlust. Men i själ och hjärta är Indianerna förmej ändå de stora vinnarna. Jag skulle som Piratsupporter inte vara helt nöjd med segern.
Detta var de som enligt mej var fel och inte till Indianernas fördel:

De körde fult och skadade an av våra förare i ett av de första heaten. Vilket innabar att vi fick köra med reservförarna ist för Ryan Sullivan.

Publiken i Motala (piratsupportrarna) blinkade med röda lampor vilket innebar att Lindbäck trodde hetet blåstes av vilket det inte gjorde. 5-1 blev ist 3-3.

Bjarne körde in i tejpen två gånger (inte någons fel men extremt synd)

Simon fick ett stopp.

Piotr körde omkull i en 5-1position.

Piratförarna hade värdelös startdisiplin och stord och ryckte vid strattejpen vid flera tillfällen. Vilket innebar att vid ett tillfälle där vi fick en kanonstrat med 5-1 läge så dömde idiotdomaren till omstart. Pawlicki ficken varning med vad gör det när vi missade ett 5-1 läge och förlorade på det.

Vid extremt jämna målgångar dömdes vinstfördelen två gånger till Piraterna.


Jag tror jag fick med det mesta. Det hade känts bättre om vi förlorat på rätt orsaker. Men så här fungerar speedway och det är väll bara att acceptera även om det just i tillfället känns jävligt bittert!