Igår kväll körde jag en tufft box2 pass tillsammans med en tjej som jobbar på transport på sjukhuset. Det var väldigt roligt för hon är jätteduktig och starkt och tar verkligen i och tränar hårt. Jag tycker om att träna ihop med personer som precis som jag gillar träning. Det är pappande för mej och jag kämpar lite extra om den jag tränar med också gör det. Box2 var betydligt roligare än box1. Box2 innehåller roligare sparkar och instruktören var duktig och peppande. Så det blir fler box2 pass framöver.

Ett för mej nytt pass är nu avslutat. Crosstraining vilket är ett löppass. Underbart skönt att vara utomhus när det är så här fint väder. 1,5 tim träning varvat intervaller, backträning, vanlig löpning och styrketräning. Min kondis höll bättre än förväntat men tyvärr gjorde sej knä och ljumsksmärta allt för väl påmind. Känns riktigt värdelöst att inte kunna ta ut sej ordentligt och ge allt under träningen. Får väll lägga in mej för diverse små operationer och fixa till alla slitage skador som uppkommit pga 11 års kampsportträning.

Planeringen var att träna ett stationspass idag men det började så sent och jag kände för att komma hem lite tidigare. Så jag ändrade mej och ville gå på ett box pass istället. Hittade tyvärr ingen att köra med men gick iallfall dit med två kompisar.
Jag fick köra ihop med en liten kille som såg ut som en av de där två tvillingarna i sagan om ringen. Och faktiskt var han ganska bra på att hålla mitsarna vilket var min skräck innan när jag inte visste vem jag skulle få köra ihop med.
Puh det var skönt att få slå ut lite energi. Körde även alla armhävningar utan typ 5 på fötterna. Mitt mål är att alltid köra alla armhävningar på fötterna på passen men vissa pass innehåller så många armhävningar, så just nu känns det som en omöjlighet.

I bilen hem satt jag och tänkte på att det var ganska länge sen Matte spontant lagade mat en kväll. Han måste ha hört mina tankar för när jag öppnade ytterdörren hemma så kände jag mat doften komma emot mej. Han hade tänt ljus och lagat en fläskfilegryta med fransk senap och rotfrukter i ugn samt en avokado och fetaost sallad till.
Vilken bra kväll det blev...

En av sakerna som jag fasade mest för när jag blev gravid var förändringarna av min kropp. Jag hade ingen aning hur kroppen skulle se ut gravid, vilka symtom jag skulle få eller framför allt hur min kropp skulle återhämta sej och se ut efteråt.

Under graviditeten försökte jag att träna så länge jag orkade. Jag körde på med mina friskis och svettis pass och höll väll på till 6e månaden. Jag kommer ihåg när jag inte längre kunde ligga på magen utan fick anpassa övningarna. Jag hade också ambitionen att försöka äta ganska hälsosamt och varierad kost utan att för den saken tänka för mycket och överdriva. Men jag ville inte börja äta massa onyttigt och sen skylla på att jag gjorde det för att jag var gravid och hade ett sug. Nej i den saken, när jag väl bestämmer mej, så har jag ganska god karaktär och inga problem att låta bli godsakerna. Ju mindre sötsaker man äter desto mindre blir godissuget, och det sker ganska snabbt.

Jag gick upp ca 13 kg totalt under graviditeten. Jag kände mej gigantisk men folk runtomkring mej tyckte inte jag hade blivit så stor. Tack tur så slapp jag bristningar på magen. Lyckades få några små på rumpan men de döljs väl av hotpantsen. När Minou väl var född så fanns magen kvar i ca en vecka sen var den också borta och alla extra kilon också förutom 2. Mina ben var helt plötsligt smala som pinnar och jag kunde inte fatta att de kunde hålla mej uppe utan att gå av:) Jag tror det mesta ligger i genetiken så det är bara att tacka min kära mor för de goda generna.

Men att vara gravid med alla krämpor är inte alls min melodi. Det värsta var ryggsmärtan som gjorde mej helt imobiliserad och isolerad från omgivningen då jag inte orkade göra något annat än att ligga hemma. Sen var tröttheten hemsk i perioder. Andra jobbiga symtom som jag fick var kramp i vaderna, halsbränna, foglossning och vätska i benen.

Men nu känns kroppen i stort sett återställd och jag är tacksam att jag kan träna hårt och intensivt igen. För vad vore livet utan träning?


Här är jag gravid i vecka 37, en vecka innan jag födde.