Inledde morgonen med försovning. Lyckat då jag skulle träffa min bästa vän i stan för en omgång badminton. Men första riktiga sovmorgonen på evigheter. Jag får sluta förlita mej på den lilla levande väckarklockan som denna morgon somnade om i sängen ihop med sin pappa. Själv hade jag halv sex dundrat nerför trappan och kastat mej i soffan och fortsatt sova. Vaknade med ett ryck tjugo i nio. Hur mycket kan man sova i sträck egentligen? Hade myskväll med mannen igår. Men lika rolig som alltid så däckade jag till filmen klockan nio.

Men min kropp är konstant inställd på stress så den mådde troligtvis som vanligt även denna morgon när jag åt frukost på två minuter, packade väskan med en halvtuggad smörgås i truten, sminkade mej med ena handen samtidigt som den andra febrilt borstade tänderna. Runt benet hängde en liten klängapa som skrek mamma med sin gulliga bebisröst och ytterligare några minuter försvann till pussande.

Färden mot staden gick i sin vanliga ordning en bra bit över hastighetsbegränsningen, men om jag inte minns helt fel så är det minimun hastighetsgränsen som står på skyltarna...

På fem timmar hann jag och min dampkompis med:

Mer än 1 timmas badmintonspel.
Bilfärd till staden.
Ett grymt hårt bodyrock pass på NJOY med efterföljande duschning, påklädning och sminkning.
Bilfärd till naturenshus och en okej lunch med en alldeles för salt fisk.
Bilfärd och shopping på Stadium outlet (400 kr fattigare)
Bilfärd och shopping på Lager 157 (ytterligare 400 kr fattigare)
Bilfärd till resecentrum och avdumpning av bästaste Evelina.
(Min man hade avlidit om han hade behövt utstå denna morgon som för mej bara är helt normal)

Sen satt jag och väntade på min lilla familj som inte dök upp vid bestämd mötesplats och inte svarade på mobilen. Jag åkte hem och fann dem sovandes i sängen. Halv fyra på eftermiddagen.

Samma procedur som morgonen tog fart. I med mellanmål i barnet. Byta om till andra mer rejäla kläder. Byta blöja på barnet, klä på barnet. Stressa på mannen. Packa in i bilen. Åka iväg mot hönsgården som var målet och dagens utflykt. Mer än en timma sena anlände vi.

Bilfärd tillbaka till staden. Bli avdumpad av mannen utanför ICA MAxi. In och snabbhandla. Men måste bara stanna coh titta där och där och köpa lite påskfjädrar där och vilket fint bäddsätt de säljer här. Klart vi behöver nya sängkläder (600 kr fattigare).
Försöker behålla varorna kvar i korgen men de åker ur lika snabbt av ett par oerhört klånfingriga händer. Gömma jordgubbarna under alla annan mat för att slippa onödigt tjat och skrik.

Träffar bekanta som man måste ursäkta sej för pch snabbt skynda vidare för att hinna handla färdigt innan barnet har tröttnat fullständigt.
Väljer givetvis fel kassa, ser efter fem minuter att tjejen har en "ny i butik" skylt på sej. Byter kassa. Försöker plocka upp varor på bandet samtidigt som jag krampaktigt försöker få barnet still i kundvagnen och sitta ner så jag slipper onödiga fallskador.

På väg mot bilen måste jag hålla i ett barn som tröttnat på att åka kundvagn, samtidigt som jag fortsätter plocka upp varor från marken som plötsligt fått vingar.

Väl hemma måste jag snabbt värma mat till ett numera utsvultet barn och upptäcker att pastan till mej själv är slut så jag måste koka ny och min mage kurrar och skriker också efter förtäring.

Pust nu är jag mätt, barnet sover och jag ligger totalt död i soffan. Även denna dag....

Tanken var god. Jag ville ha en trevlig familjedag utomhus. Grilla korv i skogen och njuta av våren och varandra. Allt gick skapligt på ditvägen. Matte började dock frysa om händerna då han inte tog med några vantar.

Vi fick faktiskt eld ganska fort men att vänta på glöden verkade ta en evighet. Jag tröttnade och vi gjorde ett tappert försök att grilla korven över den nästan obefintliga glöden. Korvarna blev fisljumna. Minou hoppade i en vattenpöl med sina vanliga skor, blev dyngsur om fötterna och nu var de som isbitar. Hon vägrade dessutom vantar så fingrarna var också stelfrusna. Matte frös och skakade som ett asplöv. Jag försökte hålla det goda humöret uppe. Försökte trösta en ledsen och hungrig dotter som vägrade äta den fisljumna korven.

Själv kastade jag snabbt i mej två fisljumna korvar för att mätta den värsta hungern samtidigt som jag  packade ihop maten, tröstade Minou och försökte hålla Matte vid gott humör.


Glad familj innan helvetet bröt ut...

En av mina favortimaträtter jag hade när jag var liten var makaroner med bacon och ost. Fortfarande äter jag det ibland och älskar det. Jag är glad över generna och träningen som gör att jag kan svulla i mej sån mat utan att lägga på mej onödig vikt.
Nu har jag gett min man massage och efteråt frågade lite snällt om han inte kunde laga mat till mej. Helt chockad blev jag när han svarade ja! Så nu sitter jag här i soffan och väntar på mina makaroner med bacon och ost...

Jag mår kanske som jag förtjänar. Efter en rolig kväll i mina gamla hemtrakter. Jag fick verkligen sovmorgon imorse. Ända till kvart i 9 när min kära pojkvän ringde och undrade om jag fortfarande sov. TACK! Det kan jag berätta att jag gjorde. Sen var jag klarvaken och längtade genast efter min lillgris. Så jag fraktade hem mej till Annica och pappa och hämtade henne.

Efter några timmar i vaket tillstånd längtade jag tillbaka till sovstadiet igen och kände hur underbart det är att man fortfarande har en dotter som sover middag. Men om jag trodde jag denna gång skulle få njuta färdigt av sömnen så trodde jag fel. Denna gång var det jobbet som väckte mej och ville att jag skulle komma in och arbeta lite. Och det ville jag ju givetvis.

Något senare dök nästa problem upp. Mamman med koll eller inte hade nämligen inte den blekaste aning om att dagis är stängt imorgon pga studiedag. Panikartat försökte jag desperat få tag på en barnvakt. Hittade ingen och jag fick bege mej till jobbet i ovissheten. Väl där mordhotade jag en kollega och kompis att ställa upp som barnvakt så det löste sej iallfall.

Nu sitter jag här en inbakad calzone senare och jäspar för glatta livet. Då passar det väll utmärkt att jag arbetar på nattbilen detta dygn...

Ikväll blir det att träffa gamla kompisar från det "ökända" Mullhyttan. Rock n Roll fest med livemusik. Minou ska inackorderas hos sin morfar och Annica. Jag älskar att åka ut till mina bästaste vänner och få vara mej själv för en stund. Gamla goda Jenny Lund från landet. Kanske ska börja övertalningsprocessen här hemma för att komma tillbaka till mina gamla trakter igen:) (dock tror jag det är en omöjlighet).

En gång fjugestabo, alltid fjugestabo i hjärtat!

Så här har vi njutit av dagen  och det fina vädret.

Snö picknick...

Byggandet har inletts...

Lite läskig blev han allt...

Stolt snögubbebyggare...

Betydelsen av vänner är helt avgörande för en människas liv. Hur skulle mitt liv ha sett ut utan min underbara vänner? De som stöttar mej i alla lägen, lyfter upp mej ur de djupaste groparna, säger de välvalda orden i de dystraste stunderna och ger mej de varmaste kramarna när jag som bäst behöver dem. Tack vare dem är jag där jag är idag. Jag är uppe ur svackan och jag har hittat mej själv igen. Den där lilla träningsfreakade dampungenär tillbaka....för att stanna!

Äntligen, äntligen, äntligen är det vår. Idag har jag utnyttjat denna vårsol flera gånger. När Minou sov sin middag så satt jag och en kompis i solen och pratade konstant under två timmar.
När klockan var fyra gick jag coh Minou ut igen. Ja det känns helt underbart att gå ut när klockan och fyra och mötas av en varm sol istället för ett bäcksvart mörker.


Skönt att inte hela marken är täckt av snö så man kan leka med naturens utbud.

Minou och grannfarbrorn matade rådjuren med goda morötter


Även en blek och tanig liten sak tvingades upp från djupsömnen och ut i vårvädret

Jag tar ytterligare en dags pausande i mitt bloggande. Energin är lika med noll. Men försvinn för guds skull inte jag återkommer troligtvis imorgon med nya krafter...

Nu börjar jag bli riktigt trött på denna kalla vinter.Det är tråkigt att elda i kaminen varje dag och kånka med veden in från vedbacken. Hoppas detta snart är ett minne blott att vara inkurad i varma filtar.

Detta gör mej på grymt bra humör:

Att komma hem och det är undanplockat och städat och ljusen lyser välkomnande på bordet...

Ja idag fyllde jag min dag med precis vad jag ville. Minou och jag åkte in och tittade på bokrean. Vi besökte först Akademibokhandeln och deras utbud av bra barnböcker var verkligen stort. Jag besöker bokrean varje år men i år var barnböckerna verkligen extra många och bra. Det var svårt att välja vilka böcker som skulle med hem. Men det blev en ca tio böcker tillslut. Blandade böcker för de lite yngre till böcker för barn mellan 3-6 år. Vi läser väldigt mycket för Minou och hennes språkkunskaper är redan ganska vida därför är det roligt att handla lite svårare böcker med för att hon ska kunna fortsätta utveckla sin språkförståelse. 

Sen åkte vi till vår älskade farmor. Tillsammans gick vi en promenad till parken och matade änderna. Minou blev ganska frustrerad när hon inte hann ikapp dem för att klappa dem. Men oj vad roligt det är med djur och att få se dem på riktigt och inte bara i litteraturens palörer. 
Vilken kanondag vi hade tillsammans min lilla dotter och jag.

TACK


Minou bobbade till parken

Tre generationer

Minou kastade också bröd men det kom inte så långt...

Jag älskar dej farmor. Du är mitt allt!

Ny dag, nya utmaningar, nya upplevelser. Idag vaknade jag på morgonen och låg och tänkte på dagens dag. Ingenting står på schemat. Så därför har jag möjlighet att fylla denna dag med precis vad jag vill. Vilket privilegium det känns som. Det finns så många saker att fylla en dag med.

Saker jag funderar att fylla min dag med:

Träning-Bodyrock
Bokreashopping
Hälsa på min bästaste farmor
Åka till parken och mata ankor med Minou
Umgås med någon kompis

Vad ska du fylla din dag med?

Idag är jag verkligen sjukt trött. Har jobbat mej igenom de senaste dagarna. Känner att det får bli en tidig, mycket tidig kväll i sängen. Kanske framför datorn och ett parti poker i en sit and go turnering. Jag gjorde det igår kväll och vann och då somnar man alltid gott:)

Det blir tyvärr alltid lite mindre bloggande de dagar och perioder jag jobbar mycket. Orken när jag kommer hem tryter då en hel del och det finns inte så mycket att skriva om.

KRAMAR!

Sovmorgon och sovmorgon kan ju diskuteras. Förflyttade mej till soffan när Minou vaknade för morgonvällingen 05.45. Sen kämpade jag någon timma med en katt som absolut skulle sova under mitt täcke och byta position var femte minut.
Efter det så var det katt nummer två som ville ut och rafsade febrilt på ytterdörren. Fem minuter senare frös katt nummer två och krafsade febrilt för att komma in igen.
Fem minuter efter det var klockan halv åtta och Minou tyckte det var dags att vakna. Jag låg kvar en kort stund i soffan innan jag gick upp till övriga familjen och "njöt" av ytterligare en tidig morgon...

Imorgon är det min sovmorgon. Jag vet att jag givetvis kommer vakna lika tidigt som vanligt. Men imorgon är min sovmorgon och jag tänker njuta av den. Kanske lägga en madrass i badrummet. Bara vara själv, bläddra i en bok och njuta. 

Snälla ta detta tillfälle i akt och njut. Men jag vet att det blir svårt. För en pappa verkar det aldrig vara svårt. Han kan sova oavsett hur mycket barnet skriker, hur hårt jag dunkar med tallrikarna i köket eller hur intensivt och enträget katten krafsar på ytterdörren.

Jag känner att ögonlocken börjar bli tunga. Klockan är lite över elva men jag är fortfarande vaken. Det hör till  ovanligheterna. Men ikväll kan jag vara uppe länge. Imorgon är min sovmorgon....

Vi hade en supermysig alla hjärtansdag igår. Minou hade pysslat och ritat ett eget hjärta till sin pappa. Jag hade köpt en liten present och vi pyntade hemmet med hjärtljus och hjärtballonger.

Jag fick 20 vita tulpaner av Matte när han kom hem. Min favoritblomma!

Sen hade jag köpt hem ingredienser till ett pizzabak så alla tre gav sej hän åt pizzabestyr. Mysigt!

När Minou somnat hade jag förberett ett bubbelbad med levande ljus och bodyskrubb som vi båda sjönk ner i. Varma och avlappnade kröp vi sen ner i soffan till en romantisk film. Men Matte blev snabbt uttråkad och jag somnade..hihi! Men det gjorde ingenting....Kvällen tjöt av romantik ändå....!

Nu har jag gjort fyra tappra försök att få igång en brasa. Känner att jag vill ha lite mer värme hör hemma än 15 grader. Men nu ger jag upp. Vanligtvis brukar det inte vara några problem men bara för att jag fryser halvt ihjäl så muckar kaminen gräl med mej....

För övrigt kände jag mej som en riktig super människa innan jag insåg att jag inte lyckas få igång en brasa.

Därför att:

Jag lyckades köra upp bilen för alla backar och parkera den utanför huset trots att det inte var plogat och snön räckte upp till himlen.

Jag släpade in alla tunga matkassar och en sovande Minou som jag lyckades bevara sovande och fick i säng utan problem.

Jag pulsade genom all snö till vedbacken och hämtade in massa ved.

Sen ska det stå här att jag fick igång en brasa och värmde upp huset så vi slapp frysa (men det vore lögn att skriva det).

Jag gjorde iordning mat till mej själv och katterna innan jag ens hunnit genom ytterdörren.

BURR!