Ja idag utnyttjades ännu en dag med massor av kvalitetstid. Underbara uppblåsbara sol. Det är skönt när båda småbarna sover så de utslitna mammorna kan få sej lite lugn och ro med tid för diverse skitsnack....

Så här ser det ut hemma hos oss idag. Vi kalasar på pizza och grisar som bara den. Vi var alla trötta efter badning på Gustavsvik. Minou älskar att bada. Vi har gått på babysim med henne när hon var liten och det har gett resultat. Hon är verkligen inte rädd för vatten och doppar gladeligen ner hela ansiktet i det. Hon far omkring och kastar sej som värsta simhopparen. Skönt att hon inte är en lika feg badkruka som mor sin. Hon som typ blir rädd av att dricka ett glas vatten.

Vi har varit i Milano ett par dagar. Därför har mina blogginlägg uteblivit. Jag återkommer under kvällen är SOLSIDAN är slut....


Bilden tagen på ett cafe i Milano...

Jag och Minou fick ett infall igår under eftermiddagen och for in till Örebro och gick på hindersmässan. Det brukar vara snuskigt mycket folk där så jag tog på mej babycarriern och bar Minou i den. Hon sitter bätre i den än det ser ut på bilden. Men det var inte så mycket människor så jag hade allt kunnat dra henne i vagnen. Men det är gasnka mysigt att ha henne sittandes på ryggen och eftersom vi numera lever i symbios så kan vi ju lika bra sitta ihop på riktigt. Vi slank även in på ett fik och åt lite kvällsmat. Mysigt!



Bordskicket kommer efter hennes moster....

Ja då är året jag var 28 slut. Ja det lär aldrig gå att upplevas igen. Ett litet ynka fjuttigt år kvar innan man hamnar på ruinens brant och fyller 30. Ja jag har en lite åldersnoja och inte blir saken bättre när bästa vännen Evelina ringer och påpekar det ytterligare och strör en rejäl nypa salt i såren.

Ja vad hände då i mitt liv när jag var 28?

Jag var den ganska nyblivna mamman som fick ställa om det mesta i mitt liv och anpassa det efter en ny liten fjunig filur.

Jag fick ett sommarvikariat som sjuksköterska på ambulansen. Stort, nervöst men extremt roligt och utmanande.

Min underbara skadekarriär tog fart och manövrerade ut den tränande karriären.

Sen kommer jag inte på något mer. Om jag ska vara helt ärlig så är mitt 28 år inte ett av mina bästa. Faktiskt ett av mina jobbigaste om inte det jobbigaste. Förutom min underbara Minou som lyfte hela året till andra höjder med sin blotta närvaro.
Jag hoppas att mitt 29 år kommer se ganska annorlunda ut och vara betydligt bättre. Jag känner att vinden har vänt och jag blåser med....

Här är jag fortfarande 28

Nyfunnet intresse: Handbolls VM. Sitter fullständigt bänkad framför varenda match med vårt gulablåa deltagande. Sitter till och med lite halvbänkad i soffan just nu och följer matchen mellan Norge-Frankrike. Jag gillar alla stora sport evenemang men detta har ju blivit en särskilt spännande följetong, eftersom de leverarar så oerhört nervpirrande, spännande matcher.

Som jag berättat tidigare så har jag efter min förlossning mått dåligt från och till. Vårt förhållande har ibland varit väldigt komplicerat och problematiskt. Det har givetvis varit den största orsaken till att jag mått dåligt. Trots det har vi tuffat på och det har allteftersom ljusnat mer och mer. Vi har kommit in i rollerna som småbarnsföräldrar och hittat ett flyt i vardgaen som passar oss ganska bra. Alla säger ju att det första året är det tuffaste och det kan jag också skriva under med all rätt.

Jag har alltid varit en väldigt stark person men det tappade jag plötsligt bort. Att inte vara den där starka människan som jag var van vid satte också sina spår och bara det har varit jobbigt att hantera. Men jag har sakta men säkert kämpat mej tillbaka till mej själv igen och nu börjar gamla starka, glada Jenny ta ny form. Den största orsaken till det är alla mina underbara vänner som lyssnat outtröttligt på mej när jag varit nere.
Men även inom mej själv har jag byggt upp en styrka igen. Små saker som att ha förmågan att kunna träna igen efter en lång graviditet och utdragen förlossning gav mej ny energi. Att tänka och berabeta många frågor i mitt eget huvud och försöka sätta upp begränsningar och egna prioriteringar har också hjälpt mej.

Jag har slutat att ta åt mej lika mycket av vad människor i min omgivning tycker och tänker eller agerar. Det är deras problem och inte mitt.

Jag har även läst en del litteratur som hjälp mej lite på vägen.

Nu känner jag mej starkare än jag gjort på ett och ett halvt år och det är så extremt skönt. Jag vet att mitt liv kommer att bli ett roligt och bra liv vad som än händer. Jag vet också att jag värdesätter min familj och mina vänner väldigt högt.
Jag trivs med mej själv igen och jag hoppas det smittar av sej på min omgivning.

Givetvis kommer inte alla dagar att vara solskensdagar men betydligt fler dagar än jag har haft tidigare.

Tack Jenny för att du kämpat dej tillbaka så här långt!

Ännu en gång har jag kommit iväg till saxkvinnan. En gång är ingen gång men två gånger är en vana. Stackars pung. Samma klipp, samma frisilyr, samma nöjd. Må man våga göra det stora klippet nån gång. Spöket har ju kort och är nöjd med det. Kanske tar efter....

Bilderna från idag får tala för sej själva...





Någon kallade oss livsnjutare och det var precis vad vi var idag...

Jag har alltid älskat böcker. Jag har alltid haft lätt för det svenska språket och svenska har varit ett av mina favoritämnen. Min mamma var alltid väldigt noga med vilka böcker vi läste och hon bojkottade helt alla disney böcker. Hon läste väldigt mycket för oss och jag började läsa själv när jag var ganska liten. Jag är henne evigt tacksam för att hon öppnat mitt sinne för litteraturens underbara, fötrollande fantasi värld. Att helt inneslutas i en bok där tid och rum försvinner är en skön upplevelse.

Nu vill jag föra denna värld vidare till min dotter. Jag vill att hon på samma sätt ska komma att uppskatta böckernas värld lika mycket som jag gjorde som barn.
Varje morgon har vi som rutin att ligga i sängen tillsammans och läsa böcker. Att läsa är bland det bästa hon vet och jag hoppas det kommer så förbli. Bok var även ett av de första orden hon lärde sej säga.
Igår kom Matte hem med en hel kasse fylld av roliga barnböcker. Han hade fått dem hos en av sina kunder. Böckerna var i stort sett i nyskick. Bådejag och Minou blev lyriska av denna fina gåva. Böckerna är egentlihgen för lite äldre barn men vi läser en dem ändå och jag beskriver istället med egna ord och vi tittar på alla fina bilder.

Jag har verkligen hållit mitt nyårslöfte om att börja läsa mer böcker. Varje kväll plöjer jag igenom ett antal sidor ur en aktuell bok...

En av de lataste personerna jag känner är min kära syster. Törs knappt skriva om det eftersom jag vet att hon läser min blogg ibland. Men jag är modig och hoppas att jag inte blir halshuggen senare.

Hon gör absolut minsta möjligaste motion som hon kan. På sin höjd kan hon gå en promenad ibland. Hon försöker alltid finna genvägar för att undvika extra motion så långt hon kan. Hon är så lat ibland att hon inte orkar gå upp och släcka lampan när hon ligger i sängen utan låter den vara tänd istället....:)

Nu har hon köpt hem en motionscykel till familjen och jag gissar att den kommer damma igen ganska snart. Tror faktiskt att hon också tror det. (Undra om hon cyklat på den någon gång hittills?) Ett motto som en annan i min närhet ofta brukar använda är "Den late är den smarte" och det borde kanske Jonna anamma också:)

Puss älskar dej syster yster!

Så njut av denna bild för den hör inte till vanligheterna (Hon cyklade i max två minuter när bilden togs)

Ibland är det kallt så man fryser arslet av sej. Sen är det snöstorm och snöyret piskar hårt i ansiktet. Nästa dag får man pulsa fram i drivor av vitt puder. Sen är det dags för ett halkande likt bambi på hal is. Plötsligt är det slaskigt och blött överallt och vi vadar i vatten.
Men det finns några få fina stunder däremellan som ibland kan uppväga mycket av allt snöelände.
Som i helgen när jag satt på en pinnstol mitt i snön, lutad mot en vit husvägg och läste en bok medans solen höll mej varm...

Är lite sjuk så har barrakerat mej hemma hos syster som pysslar om mej lite. Skönt. Njuter av att hinna läsa bok och spela spel. Två av mina favoritsysslor.
Passar samtidigt på att njuta av mitt lilla kusinbarn.

"Gammelmoster" läser saga för kusinerna små....


Efter allt jobb i juldagarna har jag nu bestämt mej för lite "semester". Eller rättare sagt jag låter bli att ta åt mej jobb under en vecka eller lite mer. Nu ska jag fokusera på Minou och mej själv. Idag har jag tränat (som ingår i ett av mina nyårslöften) och åkt och besökt min släkt i Karlskoga. Skönt att ta dagen som den kommer och göra det som man känner för dagen.
Jag tänker försöka få in och träffa lite vänner i lugn och ro. Som jag alltid säger så rusar tiden och livet bara förbi och ibland måste jag ta ett steg ut och titta på mej från ett objektivt perspektiv. Då ser jag att livet bara rusar på och jag bestämmer mej för att stanna upp lite och försöka vara mer närvarande i nuet och njuta av allt det goda som livet har att erbjuda. Så nu ska mitt liv få erbjuda mej mej själv, min dotter och mina vänner.

Gott nytt år alla glada människor! Jag sitter här på jobbet och skriver lite mellan körningarna. Lite marängsviss har vi hunnit få ner. Ett antal överberusade personer har redan omhändertagits. Jag gissar att det kommer hinna bli några fler under natten. Så ta det lugnt gott folk!


GOTT NYTT ÅR!

Igår hade jag besök av två av mina bästa kompisar. Då fick jag denna vackra bukett. Jag tror att den slår alla rekord i att vara vacker för det är nog den finaste buketten jag någonsin har fått. Vita blommor är det nått särskilt med och tulpaner är ju helt underbara. Kombinationen blev underbar!


Min vackra vinterbukett.

Detta nya ständiga problem med att få sova. Ofast vaknar jag av en liten tjejs "ljuva" stämma. Ibland är det katterna eller så är det Matte som ska till jobbet. Matte och jag har lite olika uppfattnigar om hur man gör på morgonen när den ena ska upp och den andra vill sova. Han är ju man och vaknar inte av minsta ljud och har oerhört lätt att somna om igen. Jag vaknar för minsta lilla prassel eller rörelse och måste tvinga mej att försöka sova igen om jag vaknat mer än en gång på morgonen och oftast går det ändå inte.

Han tycker tydligen inte att det är nått probem att snozza 4 gånger från klockan sex eftersom han endast har på vibrationen. Jag vaknar vid första snozzen och vid andra kan jag inte somna igen. När han väl har gått upp så vaknar Minou och det är dags för vällning.
Sen ligger vi och läser och sen vill jag försöka sova en stund igen. Då kommer spöket och trampar omkring i sängen och tar Minous uppmärksamhet. Jag bär ner och stänger in honom i sovrummet. Nytt försök till att sova. Minou snurrar och snurrar och tillslut hör jag hennes andetag bli lite tyngre. Yes hon sover och jag slummrar också till. Krafs krafs nästa katt är igång och står och krafsar på ytterdörren och vill gå ut. Jag fösöker ignorera. Han är envis och forstsätter krafsa och jag försöker schasa iväg honom. Minou vaknar och jag går ner och släpper ut katten. Minou och jag är klarvakna. Vi går upp.

Hur löser ni andra era morgonbestyr när den ena ska upp och den andra vill försöka sova vidare. Mattes lösning är att han sover på soffan men det tycker jag är helt värelöst då jag verkligen tycker om att få sova tillsammans. Och bara vetskapen att få ligga brevid den man älskar är trygg och skön.

GOD morgon!

Som ni säkert märkt har jag tagt en paus i bloggandet över jul. Jag kände att jag behövde fokusera på andra saker när jag väl var ledig. Men min jul har faktiskt vart riktigt bra. Jag har fått många bra klappar och Minou lika så.
Fast jag mår lite dåligt när jag tänker på denna pakethysteri. Herregud vad många paket ungen fick och vad mycket leksaker hon har, endast ett år gammal.

Matte har redan kört en urrensning från hennes rum men jag tror jag måste göra en till imorgon. En del saker kommer jag plocka bort tillfälligt för att sen plocka fram dem igen när hon tröttnat på några andra leksaker. Vi hade bland annat lnksat köksredskapsleksaker till Minou och det fick hon med råge.

Jag hade köpt en servis och hon fick kastruller från olika håll och plastgrönsaker och frukter och massa andra kökssaker. Det blir så hysteriskt mycket av allting så jag tror hon nästan får svårt att leka med allt. Vilka himla ilandsproblem vi har. Det är så jag skäms.

Innan jag fick barn hade jag väldigt bestämda åsikter bland anant om den frågan. Mitt barn skulle minsann inte ha allting och inte få tusen paket vid födelsedagar eller jul. Nu har jag barn och inser att det  istort sett är omöjligt att stoppa. Men till hennes nästa födesledag ska jag önska mer kläder och fler praktiska saker istället.

Fortsatt god jul till er alla!

Iår fick alla julklappar en inslagning i gammal stil. Jag älskar det fina bruna pappret och de traditionella röda snörena...