Kom precis hem efter ett par hektiska dagar. Det är orsaken till mitt dåliga bloggande. Imorse skrev jag en tenta. Normalt brukar jag sitta en timma och alltid vara klar innan sluttiden runnit ut. Idag hade vi tre timmar på oss och jag var absolut inte klar när tiden var slut. Jag fick rejäl skrivkramp i hela höger handen ända upp till armbågen. Jag fick ner svar på alla frågor men hann aldrig gå igenom arbetet eller tänka till nämnvärt på frågorna.

Nu är det två dagar kvar i skolan sen är äntligen den här terminen slut. Då är det bara ett år kvar på halvfart innan jag är färdig ambulanssjuksköterska!

Tredje gången min bil styrdes mot jobbet denna dag. Började 07.00 imorse. Slutade 15.00. Gick på beredskap. Blev inringd 16.00. Åkte hem efter 2,5 timme. Nattade lilla. Åt en korv. Läste en och en halv artikel. Blev inringd igen. Åkte alldeles för fort till jobbet. Nu sitter jag här och väntar på larm.

Imorgon är det körutbildning med jobbet. Då ska vi bland annat övningsköra med gasmasker på:)

Nu har ett par stenar släppt från min axlar. I torsdags hade jag min delegeringsskrivning på jobbet. Den gick bra, skönt. Sen hade vi katastrofövning medjobbet. Räddningstjänsten, polisen, sjukshuet och ambulansen var involverade.
Innan larmet kom satt vi spända i dagrummet och väntade på att katastrofen skulle dra igång. Gissningarna om scenariet var många. Tillslut ringde sos och meddelade att en man hade tagit ett 40-50 tal personer som gissla i en byggnad.
Polisen övade förhandlingsteknink och insatsstyrkan var på plats. Det började brinna i en byggnad så brandkåren fick rycka in. Vi själva på ambulansen hade fullt upp med att skjutsa patienter till sjukhuset som var rökskadade, brännskadade, hade hoppat ut från fönstret eller blivit knivstuckna.
Hela organistationen på akuten var flyttad och patienter på avdelningar fick omplaceras. Flera avdelningar var involverade och akutpersonalen arbetade febrilt med att ta hand om de skadade och få det organisatoriska att flyta på.
Allt  var väldigt lärorikt och nyttigt men ibland var det svårt att agera när det inte var på riktigt. Jag ska iallafall inte söka jobb som skådesplerska.


Ambulansbesättning lilla Anna och Långa farbrorn




Här räddas det liv

Är på jobbet ikväll. Slutar 07.00 imorgon bitti. Matte kommer och lämnar över lillnorpan till mej på stationen. Då åker vi ut till syster och mamma på landet. Ska bli skönt att träffa dem för det var några dagar sen sist. Haft en lagom händelserik dag på jobbet. Men vi har jour inatt så förhoppningsvis får jag träffa John Blund hela natten. Skriver mer imorgon jag är trött nu.

GODNATT!

Sitter på jobbet. För ovanlighetes skull har jag haft en hektisk kväll med flera intressanta körningar. Roligt och lärorikt för min del. Ute på akluten har det varit fullpackat med människor och personalen har haft svårt att hinna med. Extra personal har ringts in. Nu fick jag själv ett litet andrum men vi står på tur att åka på nästa körning så vilan blir nog inte långvarig. Hinner kanske svälja bananen om jag har tur:)

Borde plugga lite inför mitt prov här på jobbet nästa vecka men motivationen är noll. Jag har svårt med koncentrationen på kvällarna. Måste erkänna att jag är grymt nervös för skrivningen. Inte för att jag tror att jag inte klarar den. Utan för att jag har stor press på mej själv att göra bra ifrån mej och inte misslyckas. Det känns mycket viktigare nu än alla tentor i skolan.

Jag jobbar på ambulans 913 vilket innebär att det är vi som har nattskiftet. Vi slutar förhoppningsvis köra kl 05.00 imorgon bitti och kan då kanske få en vila några timmar. Tänkte sätta tandpetare vid ögonlocken om de börjar hänga allför mycket framåt småtimmarna.

Sov gott igelkott!

I torsdags hade jag sett fram emot att arbeta på ambulans 965 som har sin station i Byrsta. Det brukar vara en ambulans med många körningar per pass. Men jag vet inte vad jag för med mej för lugna vibrationer. Vi hade inte en enda körning på hela dagen och det händer väll nästan aldrig. Jo förresten vi fick en körning 20 i fem precis innan vi slutade. Den körningen hade jag inte någon lust att åka på eftersom jag skulle hämta min dotter i Mullhyttan innan jag skulle åka hem. Då hade vi lite tur och personalen som skulle byta av oss kom precis och kunne åka på körningen istället för oss...

Istället roade jag och min kollega oss med att följa med brandkåren när de övade losstagning av person som satt fastklämd i en bil som hade voltat. Jag tycker oftast att det är roligt med övningar och träning av våra arbetsmoment är alltid bra.

Åhh får lite dåligt samvete för mitt dåliga bloggande senaste dagarna. Ska bli lite bättring. Nu stter jag på jobbet i Byrsta. Det är lugnt som vanligt när jag jobbar:)
Försöker att plugga lite vetenskapliga artiklar som vi ska ha till nästa tentamen. För första gången tycker jag det är intressant att läsa vetenskapliga artiklar. Jag är grymt imponerad att lärarinnorna har lyckats hitta så många bra och intressanta. Flera nya fakta har fram kommit om gamla förlegade rutiner. Ska bli intressant att diskutera dem med kollegorna.

Sen ska jag även försöka plugga in lite behandlingsriktlinjer. Ska ha ett test på dem i slutet av maj. Det känns som det mesta sitter men man kan alltid plugga lite extra. Måste tvinga nån stackars krake att förhöra mej någon dag.

Hängde en stund på jobbet idag. Vi hade lite internutbildning igen. Fast jag tycker det är ganska skoj. Hade ingen barnvakt så Minousan följde med. Hon behöver lära sej lite också så det var väll bra:) Hon är ju redan världens universitetsbebis. Var med mej på universitet endast några veckor gammal.

Idag var det intraosseös nålsättning på schemat. Alltså en nål som vi borras in i benet ner till benmärgen på patienter som är svåra att sätta en vanligt perifer nål på. Det ska bli intressant, hoppas jag får chans att prova det in real life snart.

Sen fick vi se våra nya kemdräkter som vi ska använda vid kemolyckor. Det var "one size fits all" på dem. Så jag och "Olle" på hundra kilo använder samma storlek på dräkten. Vilket innebär att jag som väger 48 kilo kan få plats i ena fickan på dräkten.


Min kära kollega Peter agerade provdocka

Sitter på jobbet och skriver i journaler. Som vanligt haft ett lugnt dygn. Tre höft frakturer/luxationer på rad. Så har fått ge lite smärtlindring iallafall. I eftermiddag efter jobbet blir det ett stationspass på Friskis och svettis sen grillning med lilla familjen. Jag saknar min lilla norpa när jag är borta så längre ifrån henne. Men fördelen med att jobba dygn är att jag är borta lång stund när hon ändå sover. Bra för då missar jag mindre av hennes vakna tid.

I skolan idag var vi på KTC igen för träning. Idag var hela dagen fylld med olika patient scenarier. Det finns en docka där som fungerar på de flesta sätt som en riktig människa.
Han kan prata, svettas, bli cyanotisk (blå), blöda ur öronen, ha riktiga andningsrörelser med ljud med mera. Vi kan sätta dropp på honom, intraosseös nål (nål in i benmärgen), lyssna på lungorna, hjärta, intubera (stoppa ner en slang i luftstrupen till lungorna), ställa frågor om han inte för tillfället är medvetslös.
 
Det finns även möjlighet att öva akut trakeotomi (göra öppning in till luftstrupen med ett snitt och underlätta andningen) och akut sternotomi (öppna upp bröstkorgen ex om patienten har en blödning i hjärtsäcken), behandla/reponera frakturer på honom och säkert massa andra möjligheter också. En himla häftig docka iallfall.

Men vissa scenarier agerade vi själva patient och det var riktigt kul. Jag själv hade en gång brutit underbenet och hade fruktansvärda smärtor:)

Nu känner jag mej mer redo än någonsin att jobba och få praktisera alla mina nya kunskaper och färdigheter. Jag önsker verkligen ingen olycka men om olyckan ändå är framme så är jag gärna där och tar hand om er....:)

Idag har vi varit på KTC, kliniskt träningscentrum. Vi har tränat avancerad hjärtlungräddning för barn, ergonomi och förflyttningar samt självförsvar. En mycket givande dag. Imorgon väntar ytterligare en späckad dag på KTC med nya praktiska övningar.

Har bebisen någon andning?


Den medvetslösa långa farbrorn på över 100 pannor ska ner på golvet.


Och ner kom han!


Det krävdes många karlar för att klara av att lyfta honom...

Ikväll hade jag ett antal saker på min önskelista över saker jag vill få gjort.

Klista in nya foton i Minous fotoalbum.
Sy färdigt två babyfiltar.
Skriva klart metoddiskussionen på forskningsplanen.
Kompletera frågorna på vårt inlämnade kvalitativa arbete.
Blogga.
Snygga till och uppdatera i min pärm över behandlingsriktlinjerna från ambulansen.
Titta på Johan Falk filmen kl 21.00.
Fortsätta råplugga avancerad hjärt och lungräddnig för barn.

Som vanligt blir knappt någonting från listan gjort. Och jag har en tendens att alltid välja de roligaste sakerna först. Blogga blev en av sakerna som jag valde ut att göra:)

Sitter på jobbet och jäspar. Jäspar fast jag har sovit hela natten till halv sex på morgonen. Kan knappt tro det e sant. Vi fick sova inatt fast att det var påskafton. Vi körde som bil nummer tre men ändå. Hur ofta händer det att 911 inte behöver jobba en påskaftonsnatt?
Men jag är faktiskt bara glad över det för att sova är högt prioriterat på min lista. 

På jobbet skolas jag nu in att arbeta som sjuksköterska istället för som tidigare undersköterska. Det innebär att jag kommer ha det medicinksa ansvaret för patienterna när jag jobbar. Så därför vill jag administrera och behandla patienterna och använda läkemedel så mycket som möjligt, nu när jag jobbar ihop med en erfaren sjuksköterska. Problemet är att under de fyra senaste passen (dygnen) jag har jobbat har vi inte behövt ge en endaste patient nått läkemedel. Är inte det ganska otroligt? Jag önskar verkligen ingen smärta och lidande men däremot att jag får de körningar som innebär lite läkemedelshantering.

Klockan är nu 08.00 på morgonen och hittills har vi endast haft tre larm och två patienter som medföljt till sjukhuset. Det är väldigt lite. Så det är kanske lika bra att jag kryper ner i sängen en stund till för jobba verkar jag ju inte behöva göra....godnatt!

Om två veckor ska jag gå kurs i hjärt-lung räddning till barn. Nu sitter jag och försöker traggla igenom kurslitteraturen. Det är jätte intressant och jag tycker att det är roligt att läsa men idag har jag svårt att finna inspirationen. Jag tänker se till att jag känner mej så säker och förberedd som möjligt så att när jag första gången måste ge ett barn hjärt-lung räddning kan minimera min egen nervositet. Tack tur att jag ännu inte har behövt utföra det. Nu ska jag åka in till stan och köra ett stationspass på friskis och svettis istället så kanske jag blir lite klarare i huvudet och kan plugga bättre sen.

Att komma till jobbet är ofta väldigt roligt. Det är sällan jag skrattar så mycket som jag gör när jag är där. Jag bara älskar den rena, nakna, direkta, sarkastiska, skadeglädjande atmosfären där. Det är min humor i ett nötskal. Jag blir varm ihjärtat när de "gamla gubbarna" där beter sig som småbarn och bara leker och skojar. Jag önskar verkligen att när jag är över 50 år kommer ha samma glimten i ögat och levadsglädje som många av dem har.
Jargongen är ganska rå men innerst inne väldigt hjärtlig.

När jag jobbade med min "nya" handledare sist så var det första jag fick höra
 - Idag är jag jävligt lätt retlig så du får passa dej. Och det pustas och stönas över att han och jag ska jobba ett dygn ihop. Fast jag vet att han tycker det ska bli skoj att kämpa ett dygn ihop med mej. Och jävligt kul har vi med många glåpord till varandra och "elaka" kommentarer. Sen när det väl gäller så är han världens gulligaste och kan säga väldigt positiva och snälla saker om mej och ställer verkligen upp i alla lägen.  

Helgens pass var också väldigt roligt just för att en kollega gjorde allt för att reta upp en annan kollega så mycket som möjligt och la ner hela sin själ i det. Att sitta inne på akuten i en timma mitt i natten och vänta för att sin kollega ska komma in med ambulansen endast för att få retas och jävlas tyder på ett verkligt engagemang...hihih!

Själv blev jag utsatt för diverse små fadäser med nerpulade socker i skorna och annat. men jag slapp iallafall glidslem på cykelsadeln vilket någon annan inte gjorde....

Skadeglädje är den enda sanna glädjen!

För ett par år sedan spelade vi Twister på lunchen...


Brandkåren lussade för oss 2008

Samtidigt som jag är mammaledig så passar jag på att skaffa mej en vidareutbildning. Jag är sjuksköterska men vill specialisera mej inom ambulans. Utbildningen är på två år på halvfart. Det innebär att utbildningen inte är alltför betungande. Jag tycker det är smart att studera nu också med tanke på ekonomin. Eftersom jag hatar att vara fattig och var det under tre år under min grundutbildning och nu igen då jag är mammaledig. Att läsa under mammaledigheten innebär att jag förkortar ner tiden med minst ett år som jag behöver leva som en kyrkråtta.

Jag började "plugga" redan på BB. Eller kanske inte plugga men jag tog beslutet att hoppa på utbildningen då och blev anmäld till den.

Idag var jag i skolan hela dagen och kommer så vara det imorgon med. Jag hade stort besvär med att finna en barnvakt. Men det löste sej tillslut då Minous pappa Mathias bestämde sej för att vara hemma då han har en ond axel som behövde vila. Tror faktiskt inte han fått mask (latmask) som jag brukar skoja om att han får ibland.

Här är den nyblivna familjen på BB