Vårt barn har redan kommit in i tonårstrotsen. Häromdagen kom hon hem med en ny frisyr...Det är endast Ebba grön, Sex pistols och Asta Kask som hörs från stereon på övervåningen.


Minou Rotten

Jag har sedan jag första gången fick mens lidit av en fruktansvärd mensvärk. De första åren blödde jag också väldigt mycket. Jag kommer ihåg när vi skulle åka till Gran kanaria och jag hade så himla ont att jag låg och skrek i sängen. Jag ville absolut inte med eftersom jag hade så ont. Min mammas partner fick bära ner mej i bilen för att jag skulle komma med.
En annan gång fick jag mensvärk när jag flög ensam till Thailand. Jag kände smärtan komma och förklarade för killen brevid i flygplansstolen hur det brukar yttra sej. Sen låg jag på flygplansgolvet under en filt och ojade mej och snurrade runt. Där emellan sprang jag till toaletten och spydde ner den. Mina händer krampar alltid ihop pga av hyperventilering så killen fick hjälpa mej att dricka vatten. Först var flygvärdinnorna på mej att jag inte fick ligga på golvet och sen oroliga och ville tillkalla doktorn. Men killen brevid mej hade fått tydliga instruktioner om vad som gällde enligt mej och lugnade dem bra. Jag vet ju att det så småningom efter några timmar går över.
Första gången Matte fick vara med om en mensvärks attack blev han super nervös och ville ringa efter ambulans:)

Jag har hört att det ska bli bättre efter att man fött barn. Ja hittills har jag inte haft de värsta värkperioderna men mensvärken är kvar. Suck! Inga tabletter i världen hjälper. Har provat tusen olika sorter och sökt hjälp på sjukhuset. Gode gud ibland vill jag inet vara kvinna längre! Typ idag....

Vad gör man när en barn somnar kvart i sju på kvällen men vaknar efter 45 minuter och är super pigg. Jag ser två små glittrande ögon och två små glada risgryn genom spjälsängspinnarna. Sen far hon omkring och klättrar i sängen och bara vill leka. Hon gallskriker om jag lämnar henne. Åhh jag vill ha min egen tid på kvällen och önskar att hon kunde sova. Men undrar om vi lägger henne för tidigt? Vi lägger henne alltid mellan halv sju och sju. Vad har ni andra för rutiner och ideer?

Jag är så glad över alla fina vänner jag har. Mina bästa vänner finns alltid där när jag behöver dem, och den vetskapen gör mej lycklig. Ibland kan jag var ledsen och nere. Då får jag alltid svårt att äta. Jag kände mej lite ledsen häromdagen då min lilla familj var bortrest. Jag åkte hem till en underbar tjejkompis. Hon lagade en supergod sallad till mej, vi gick en promenad och satt i solen och pratade. När jag åkte därifrån var jag vid bättre mod och allt kändes faktiskt bättre. Vad skulle man göra utan bra vänner? Vänskap för mej är att finnas där för varandra. Om man inte hörs eller träffas så ofta spelar mindre roll utan det är känslan och tryggheten i vännernas tillit som räknas. En av mina bästa vänner träffar jag kanske andast två gånger om året. Vi pratar med varandra kanske fyra, fem gånger per år och men ändå är och kommer alltid (förhoppningsvis) vara en av mina bästa vänner.


Jag och två av mina bästa vänner. Ingen av dem bor i Örebro med omnejd.

Matte och Minou har varit på västkusten över midsommar medan jag vart hemma och slitit på jobbet. Första dagen fick Minou feber och hade det till och från hela tiden. Hon har varit ledsen och gnällig i stort sett konstant. Det var en prövning för Matte. Lite nyttigt kanske fast tråkigt att deras semester inte blev så rolig. Det hade jag önskat dem. Ofta är Minou glad och det är den sidan Matte har fått sett mest av. Men jag som varit mammaledig har fått tagit del av alla hennes glada och mindre glada perioder. Han har kommit hem efter jobbet och varit den glada och roliga lekfarbrorn med massvis med energi. Jag har längtat efter dem jättemycket och igår träffade jag dem en snabbis när de mellan landade i stan. Jag hade svårt att hålla tårarna borta och det kom säkert en liten tår på kinden. Efter jobbet idag åkte jag raka spåret hem och kastade mej på min lilla ängelflicka.


Midsommar fin med nya klänningen från Elsa retrodesign och blomkrans


Sitter på klipporna och njuter av utsikten!


I nya baddräkten från Lindex

Matte gillar att klä ut Minou i olika utstyrslasr och sen ta tusen bilder på henne. Hon fick ett par solglasögon av sin farmor eftersom hon och Matte har varit på västkusten hela helgen. Först när Matte berättade att han tänkte ta med Minou och åka ner så grät jag en liten skvätt och undrade hur jag skulle klara mej i fyra dagar utan henne. Idag kommer de hem men jag börjar jobba kl 16.00 så träffar kanske inte dem fören imorgon. Sen måste jag erkänna att det har varit riktigt skönt med lite egen tid. Att bara vara hemma i huset ensam med katterna har varit riktigt mysigt och avslappnande. Att få sitta i soffan utan att vara på helspänn för att hon ska vakna. Att slippa kasta i sej maten för att Minou är missnöjd. Att kunna gå och lägga sej utan krav på att man ska upp nästa morgon. Att få vakna utvilad och kunna ligga och morna sej helt ensam i sängen.....

Helt totalt slut efter detta dygn på jobbet. Körning efter körning har avlöst varandra. Ge mej kraft att leva. Ligger utslagen framför datorn i soffan och lirar nätpoker. Hoppas jag vinner!

Jag jobbar på nattbilen detta midsommar dygn på ambulansen. Kvällen började väldigt lugnt. Vi hade knytiskalas och alla stod samlade och lagade midsommarmat tillsammans i köket. Det blev lax i ugn, kryddiga korvar, sill, potatis, grädfil med gräslök, fetaost ocoh chiliröra, bröd, paj, kokta ägg och avokadosallad. Allt avslutades med jordgubbar med glass och grädde.
Sälvklart fick jag och min kollega en körning mitt i maten. Sen fick alla åka på en trafikolycka i världens ände Brevens bruk. Nu sitter jag här och jäspar och önskar jag kunde gå och sova. Men jag tror inte det är så stor ide eftersom jag säkert åker upp lika fort. Men imorgon när ni alla ligger bakfulla och jämrar er så kommer jag snusa gott i sängen utan att bli störd av bebisskrik eller må dåligt av någon sprit från dagen innan.

GLAD MIDSOMMAR PÅ ER ALLA!

Jag och Mariell spelade frisbeegolv i hästhagen igår. Eftersom jag är världens sämsta förlorare tänker jag inte berätta vem som vann. Det var iallfall väldigt roligt. Minou satt i vagnen och hejade på sin kämpande mamma och käkade apelsin.



Ibland hamnade frisbeen på lite onödiga ställen...

Vi (jag och Minou) har varit och hälsat på min kompis Mariell. Hon och jag känner varandra sen sjuksköterske skolan. Under utbildningen umgicks vi inte men i sista terminen var vi ute och fikade tillsammans. Det "klickade" direkt mellan oss. Vi bara satt och babblade i flera timmar och tiden flöt förbi. Vi är egentligen ganska olika, eller det kanske beror på att hon är kristet troende och jag inte, som jag tycker det. Det är inte ofta vi diskuterrar religion och hon skulle aldrig pracka på mej sina åsikter och tankar i frågan. Däremot brukar jag reta Matte och säga att Mariell brukar läsa bibeln för Minou:) Jag har många kristna vänner och det tycker jag är kul. Men ofta tycker jag att människor delas in i läger och att de som är troende mest umgås med varandra. Det är säkert olika beroende på var man kommer ifrån men in en håla nära där jag är uppväxt fanns det två läger. Det kristna lägret eller raggarna med sina bilar och hembränt.
Det fanns väldigt lite något mitt emellan. I såna samhällen kan det inte vara lätt att växa upp om man inte känner sig bekväm i något av gängen.
När man blir äldre spelar gängen inte lika stor roll och det är lättare att umgås med människor av olika natur. Charmen med människor tycker jag är deras olikheter och livsperspektiv.
Många drömmer om att resa till exotiska länder och tror att det är paradiset. Men en kille jag känner reste till Thailand och det var en mardröm för honom. Han längtade konstant hem till sitt hus, bil,vänner och trygghet. Han kommer nog aldrig mer ge sig av i ett flygplan igen.
Eftersom jag själv är uppväxt i en håla på landet men bott i stan halva mitt liv så känner jag stor samhörighet till mina gamla nejder. Jag är och kommer alltid vara stolt över att vara en bondjänta. Många gånger saknar jag enkelheten i människorna där. Man behöver inte bestämma och boka tid att träffas. Har man vägarna förbi eller bara tråkigt kikar man in hos varandra. Låsa dörren och ringklocka finns inte.

En gång bondtös alltid bondtös!


Mariell ville ha lekparks stafett...



Undra vem som tyckte det vara roligast, barnet eller de vuxna?

Hej vad det går...

Klarar av att rida häst själv

Underbart cool gunga

Jag satt och skrev på ett inlägg förut. Mitt under inlägget fick jag åka in till jobbet då jag hade beredskap. Jag och min kollega åkte in och fick sitta pass på stationen i tre timmar. Fast det gick ingen nöd på oss. Vi käkade räksmörgås och tittade på Ghana-Tysklands matchen i fotbolls VM.

Nu har jag varit ledig i en vecka. Vad tiden går fort eftersom det innebär att idag är dags att bege sej till jobbet igen. Jag kommer nu att jobba med samma vapendragare halva sommaren framöver. Det innebär att jag kommer spendera mer tid ihop med honom än min egen pojkvän. Under 24 timmar sitter man nästan ihop utan när man sover. Det gäller att man trivs i varandras sällskap och det gör jag verkligen med denna man. Han är mer knäpp än normal och jag skrattar konstant i hans sällskap. Det är ganska intressant att man kan bli så bra vän med en gubbe på över 60 år och jag är en tjej på 28 år.
Vi bor dessutom i samma samhälle vilket gör att vi brukar ses och fika eller ta promenader och dessutom ta sällskap till jobbet eftersom vi numera alltid jobbar ihop. Planeringen är att vi ska cykla de 1,5 milen in till jobbet under sommaren. Det med start nästa arbetspass. Då spenderar vi ännu mer tid ihop.


Heimer iklädd en gammal ambulansuniform (jacka och mössa)

På midsommar är det bara ett halvår kvar till julafton:)

Vi har mycket radon i vårt vatten. Vi har uppmätt 1000 bequerel i vattnet. Gränsvärdet är sen ett tag tillbaka sänkt till att i hushåll ligga under 100 Bequerel. Vi har ändå levt med detta vatten i över ett år. Vattnet är även riktligt kalkberikat vilket gör att disken blir helt vit och kläderna stenhårda.
För ca 1,5 vecka sedan började vattnet att sina. Orsaken kan vara en trasig pump. Jag kunde stå och duscha och helt plötsligt slutade vattnet att rinna. Då fick man springa ut och runt huset och ner i spindelhålet (källaren) och trycka på en knapp, ut igen och snabbt in i duschen. Väl där fick man duscha i ultrafart eller springa ytterligare en gång ut och ner i i spindelhålet och trycka på knappen. Desto snabbare man duschade desto färre löprunder behövdes per duschning.
Likadant var det vid matlagning eller annat. Som ni säkert förstår så har vi inte haft möjlighet att varken diska eller tvätta.
I helgen åkte jag och bodde hos mins syster coh där tog jag en välbehövlig och lång dusch igår. Men idag fick jag ett litet sms av Matte där det stod att han nu har kopplat på det kommunala vattnet som vi haft framdraget till huset men inte kopplat på ännu.
Herregud vad man snabbt inser behovet och betydelsen av rinnande vatten i hushållet.

Jag älskar rinnande vatten!

En ung söt flicka kom cyklande till affären. Hon parkerade cykeln utanför och gick in för att handla.

Medan hon var i affären, så ramlade hennes cykel omkull.

En ung kille som står utanför affären med sina polare, ville vara lite tuff, så när flickan kom ut så ropade han:
-Öhh bruden, cykeln svimmade visst.

Flickan svarade blixtsnabbt:
- Jadu grabben, de skulle du oxå ha gjort om du varit mellan benen på mej i en timme.....

Igår var jag och Matte ute och åt på restaurang. En ny La Pampa öppnade i september nära järntorget. De har så gott kött på den restaurangen till bra priser. Det som var nytt med den nya La Pampa restaurangen var att man fick in köttet på en steksten som var 400 grader varm. Då var köttet endast lite brynt sen fick man steka sitt kött själv och bestämma hur blodigt eller välstekt köttet skulle vara. Det var en rolig ide och köttet blev hela tiden varmt och nygrillat.

Vi delade på en förrätt med räkor och till huvudrätt åt jag struts och Matte tog en pepparstek. Till det serverades valfri potatis och sås.

Jag bara älskar tapas. Min absoluta favorit restaurang i stan är Indigo. Där rekomenderar jag att beställa tabla mix som är en stor tallrik fylld av goda tapas smårätter. Tallriken beställs efter antal personer som ska äta.
Matte och jag gör ibland tapas hemma och det gjorde vi ikväll fast vi båda var trötta efter fisket. Samt att jag även har hunnit med ett squash pass med en kompis.
Det är alltid roligt att laga tapas med Matte. Vi har aldrig några rätter bestämda i förväg utan båda två går loss med ideer och egna påhitt av allt som vi har i kylskåpet.

Idag blev det:
Vitlöksfrästa räkor
Marinerade grönsaker
Friterade bläckfiskringar
Gratinerad fetaost i ugn
Stekt halloumiost
Spenat och färskostfyllda tortilla snittar
Korvspett med kryddiga korvar
Fylld italiensk tunn salami med färskost och soltorkade tomater
Vitlöks och gräslöks dipp
Stark dipp med sambal olek

Idag åkte jag och Matte och provade fiskelyckan i Villingsberg. Fiskekort inhandlades och vi sökte barnfria upp en lämplig sjö.
Jag barrarkerade mej direkt på en filt med ett korsord mitt i solen efter att fiskelinan var utkastad. Men vi hade en hel del otur. Jag fastnade med mitt drag i botten och när Matte var snäll och skulle hjälpa mej loss bröt han av mitt nya fiskespö som jag var så stolt över. Själv kastade han bort både kastflöte, ett vanligt flöte, bottenmete och och två spinnare (den ena min). Ingen fisk nappade heller på våra agn.
På eftermiddagen dök mor och Dang upp med vårt lilla risgryn. Men de förde inte heller med sig någon fiskelycka...







Dang försöker få napp

Ingen fisk men lika glad e jag för det...

Varje år kläcks det massa ankungar inne på vår innergård på jobbet. Andhonorna flyger in dit och lägger sin ägg. Förtsa kullen blev 13 ankungar. Men endast 5 var kvar i livet efter några veckor. Måsarna tog några och 2 stycken var sjuka så dem slogs ihjäl. Den nya kullen är ca 10 st och jag hoppas fler av dem kommer klara livhanken.
När de är stora nog och redo att ge sej ut i det fria livet utanför vår innergård så ställer sej andhonan vid dörren och vi öppnar den och säger farväl. Ibland glömmer vi bort att passa på dem vilket innebär att hela ankkullen snabbt är inne i vårt kökoch bajsar och flaxar omkring....


Denna lilla krabat var sjuk och dog.

Så här blev min filten som jag sytt till mina vänner som fått en liten knodd. Tyvärr blir den inte alls lika fin på bild som den är i verkligheten.

Imorgon är det jag som ringer till VC och söker min doktor. Nu är jag extremt trött på att alltid ha ont i kroppen. Det kan inte var så att kroppen ska vara slut efter 28 år. Ska jag aldrig någonsin kunna träna igen? Efter att ha vilat i ca en månad gav jag mej spänd ut på en löprunda. Tre kilometer förflöt och jag var överlycklig.
Ingen smärta!
3,2 km känning i höger knä börjar.
3,4 km smärtan i höger ljumske gör sej påmind.
 3,6km jag har ökad smärta i knä och ljumske.
4 km börjar fundera på om jag kan ta mej runt hela varvet.
5 km springer skrikandes - fan fan fan jag har ingen smärta, för att försöka inbilla mej själv att den inte finns och därmed bara är en känsla.
6 km haltandes, hoppandes med mest tyngt på vänster ben kommer jag i äntligen i mål...
Detta resulterade i att jag under resten av kvällen har haltat omkring i ambulanskläder på ICA MAXI Arena (Speedway).

Jag summerar: FAN!

Nu har jag köpt en tredje klänning till Minou från Mini Elsa retrodesign. Jag önskar jag kunde sy klänningar själv. Det kanske jag kan om jag har ett bra mönster. Men är lite feg för att ge mej på att sy utan några råd och tips innan. Fast jag sydde en ny babyfilt idag. Jag har ett par bekanta som precis fått en liten tjej såde ska få den i present.

Budade precis hem denna tuffa skinnjacka till Minou på tradera. När jag hittar nått som är lite dyrare brukar jag fråga om Matte vill vara med och betala hälften, vilket han alltid vill. Jackan kostade 204 kr plus frakt.

Jag har en liten systerson som är precis ett år äldre än Minou. Sitter och tittar på lite bilder av honom. Han är ett väldigt sött litet charmtroll. Jag är glad att Minou har en kusin vilket är bättre än noll. Från Mattes sida verkar det som det kommer dröja med kusiner. Själv har jag fyra kusiner. Två på min fars sida och två på min mors sida. Alla grabbar. Vid alla högtider och familjesammankomster har det alltid varit roligt under uppväxten med kusinerna. Jag hoppas Minou och Mio kommer ha mycket glädje av varandra. För man vet ju aldrig ingen av dem kanske kommer få syskon. I dagsläget känns det väldigt avlägset för min egen del. 

Att genomgå ytterligare en graviditet och förlossning är för mej helt orimligt. Men min graviditet var väldigt plågsam. Det tog 41 timmar från första värkarna tills den lilla marodören var ute och då fick hon hjälp med sugklocka. Ett av mina starka minnen är när den kvinnliga doktorn hänger med all sin kraft i sugklockan mellan mina ben och säger till sina kollegor
- Det går inte, jag får inte ut bebisen. Men som alla andra bebisar så kom tillslut även Minou ut i friska luften.

För två år sedan reste jag och min älskade vän Anna till Norrland. Projektet hette Kebnekaise. Jag har besökt många delar av världens alla hörn och bestigit vulkaner i central och sydamerika. Men vårt eget högsta berg och vårt nordligaste landskap hade jag aldrig sett skymten av.

Vi reste först med tåg till Sundsvall där vi lånade en skåpbil av en vän till mej. I den reste vi och lyssande på gammal skitmusik. Vi hade nämligen inte med oss några skivor utan fick låna några från stenåldern. Men glada i hågen och trallandes på 34:an så styrde vi bussen mot vildaste norrland.


Vår älskade trogna skåpbil


Underbar svensk norrlandsnatur

Vi bodde i bussen på vägen upp och anlänade sent på eftermiddagen till Nikkaluokta. Vädret var ostabilt och klockan var mycket varför vi rekomenderades att inte börja vår vandring av kunna vandrare. Men eftersom vi visste bäst själva så gick vi iallafall. Vi gick och gick och blev tröttare och tröttare och blötare och blötare. Mycket av maten och vår packning läpmades av efter vägen. Gourmand som jag är hade vi packat ner både grillad kyckling, vin och annat smått och gott. Efter några timmar var vi totalt dyngsura, kalla, trötta och hungriga. Det var flera timmars vandring kvar till fjällstationen. Tältet var för blött att sätta upp så vi övernattade i en gammal båtstuga och sov på hårda träbänkar. Jag frös som jag aldrig gjort förut. Inte ett torrt plagg hade jag på kroppen. Bänkarna var för smala för att sova jämsides på och ingen eld fanns.
Jag var nära att ge upp och bara ringa mamma och tjuta.

Men dagen efter fortsatta vi ändå och kom tillslut fram till fjällstationen. Där tältade vi och dagen efter besteg vi vårt efterlängtade Kebnekaise. Denna dag var det Anna som inte var i toppform efter vår "gedigna" brockolifrukost.
Efter mycket tjatande, peppande, vandrandes över glaciärer och klättrandes i berg kom vi iallafall upp på toppen tillsammans.
Vi klarade det!


Redo inför glaciär vandring


Kämpandes på väg upp...


På toppen!


Vi fuskade och tog helikoptern tillbaka:=




34:AN      

Denna kåk har varit våran uti många herrans år
Denna kåk har varit vår och det har nog satt sina spår
Denna kåk har varit snäll och den var vår i vått och torrt
Men nu e de slut på det för nu ska 34:an bort

Ja nu är det slut på gamla tider
Ja nu är det färdigt inom kort
Nu ska hela rasket rivas
Nu ska hela rasket bort
Så jag tar farväl å stora tårar rullar på min kind
Nu är det slut på gamla tider
Nu går 34:an i himlen in

Denna kåk var ganska rar å släppte solsken till oss in
Den var också generös med fukt å kyla, regn å vind
Kanske ful å lite gnällig, men den ville alla väl
Å den var vår i alla väder, fastän gisten, ful och skev

Men nu är det slut på gamla tider
Ja nu är det färdigt inom kort
Nu ska hela rasket rivas
Nu ska hela rasket bort
Så jag tar farväl å stora tårar rullar på min kind
Nu är det slut på gamla tider
Nu går 34:an i himlen in
Yeah!

Var ute en sväng igår. Började kvällen hos en av mina thaiboxningsvänner. Avslutade på Virus. Åkte buss hem. Gick från bussen i spöregn hem. Gick genom blöt energiskog. Somnade. Vaknade lätt bakis. Ovan känsla....

Jag, mamma och Dang var ute och åkte häromdagen. Vi tänkte besöka lite loppisar men de var stängda. Istället hamnade vi i en liten inredningsbutik. Jag har hört talas om den förut och alla säger att de har så fina saker. Nu är jag absolut beredd att hålla med.
Butiken ligger på landet på vägen från Örebro till Nora. I frövi korset svänger man vänster sen ligger den precis på vänster sida. Snart skulle de även öppna sommarcafe där. Mysigt!



Denna lilla katt klädhängare köpte jag till Minous rum.

Min lilla niomånders tös har precis börjat krypa. Det blir dags att sätta upp grindar hemma i vårt villervalla hus. Det går än så länge inte så fort men det är bara en tidsfråga innan hon är överallt.





En krypande nybadad harunge...

Nu har en liten sten som legat i min ryggsäck ramlat ut. Jag och en av mina vänner kom för ca två månader sedan i diskussion angående en sak. Jag tog ganska illa vid mej och blev ledsen av situationen. Efter det har jag avsiktligt inte hört av mej. Jag kände att jag behövde lite tid att tänka och fundera. Idag hade jag tänkt färdigt och ringde upp henne. Vi pratade om det som hänt och det känns super skönt. Jag kände också att jag faktiskt saknar henne. Annars hade jag bara försökt att inte tänka på henne coh situationen. Jag gjorde som strutsen och stoppade huvudet i sanden.
Nu ser jag mycket fram emot att träffa henne igen.

Då ljuset vänder åter lättar sinnet...

Varje människas liv är en saga som skrivs medan man lever....♥

På eftermiddagen idag fick jag med min lata mor och hennes man på en liten cykeltur bort till ett kalkbrott. Det var lite tandagnissel innan vi kom iväg då hon absolut ansåg att vi skulle ta bilen istället (ja det var ju hela två kilometer lång färd). Under turen hann jag få både en och två utskällningar för att jag mande på och peppade henne lite i uppförsbackarna. Men vi kom fram tillslut iallfall.

Väl där picknickade vi på cider, öl och kanelbullar. Minou fick glatt knapra på majskrokar och vatten.



De kan var lite sega att bita av...




Mammas man Dang njuter av den fina utsikten

Cykelbruttan..

Idag har vår lilla familj provat fiskelyckan i en närliggande sjö. Sist Matte och jag fiskade var för ett par år sedan och då hade han inte en chans i att lyckas få upp flest fiskar. Idag var det jag som inte hade en chans. Jag tror slut resultatet blev 10-2 till honom. Såklart att vi tävlade. Allt som går att tävla om ska det tävlas om.
Minou som började krypa för några dagar sedan for omkring som en vilding på bryggan och jag får väll skylla på henne att mitt fiskande blev lidande.






Nu ligger denna fisk i våra magar...

Igår var jag i Göteborg och coachade tre thaiboxare från klubben. Jag är så stolt så jag nästan spricker. Vilka enormt duktiga fighters de är. Josefin som aldrig tävlat förut gick första matchen och jag var nog lika nervös som henne. Men det hade jag inte behövt vara för hon var grym. Jag har precis tittat på matchen igen eftersom vi filmade dem. Allt känns annorlunda när jag tittar på filmen igen utifrån vad jag kommer ihåg från macthen på plats.

Andra och tredje matchen tävlade två grabbar från klubben som båda tidigare gått matcher. De vann ganska solklart sina fighter.

Vi har så klart lite extra ögon på oss eftersom vi är de enda som har en tjej (jag) som coach i ringhörnan. Det gör att jag känner en extra press men blir såklart extra glad när vi presterar bra och vinner. Då känner jag mej grymt stolt när vi vandrar ut från arenan.

Här käkar v ilunch innan matcherna börjar...

Matte är och fiskar hela helgen i Ånnaboda. Det innebär att jag och Minou får ro oss själva vilket är jätteskönt. Ibland behöver man bara tid för sej själv. Att inte göra något särskilt och bara vara hemma. Det blir en annan typ av ensamhet när jag vet att han inte komemr hem på två dagar. Åker han bort över en kväll så blir det inte alls samma sak.
Men så mycket vila har det inte blivit. Imorse besökte vi loppisen i golfhallen. Det blev som vanligt en del fynd. Lite leksaker, sagoböcker, blomkrukor och ett fiskespö. Sen bar det iväg på blomsterjakt och matshopping.

Hemma igen klöv vi ved. Minou fick delta från ryggposition. Hon satt i babycarriern som är superbra och bekväm. Det känns inte alls tungt att bära henne.

Det bra midjebältet tar nästan all vikt. Axelremmarna sitter brett och belastar inte axlarn mycket. Bärselet kan placeras på höften eller på ryggen.


Sen planterades blommor, 5 maskiner tvätt tvättades, hängdes och veks och golven i nästan hela huset dammsögs.

Jag fick bra hjälp med planteringen. Lite jord försvann konstig nog plötsligt...

Mycket gjort blev det men det är lätt att hinna med när man stiger upp straxt efter fem på morgonen:)

Nu har jag jobbat mina fyra första pass som medicinskt ansvarig sjuksköterska på ambulansen. Det har varit jätteroligt och lärorikt. Jag har gett mer läkemedel under dessa fyra arbetspass än jag gjorde under hela min inskolning under våren. Är det inte lite märkligt? Men jag tycker bara det är roligt och för min del lärorikt och nyttigt. Jag har behandlat några allergiska rekationer, kramper, hjärtsvikt och smärtlindrat vid frakturer.

Idag reponerade jag min första fraktur. En underarmsfraktur troligtvis av både radius och ulna. Det var ganska enkelt. Det knakade till lite sen kände jag hur benen lade sej på plats.

Nu är jag ledig hela helgen och ska bara njuta av det fina vädret och tillbringa all tid med min lilla norpunge.

KRAM

Min syster har idag skaffat två st katter. Det finns många katter som är utslängda, övergivna, vanvårdade, misshandlade…. Hon valde att skaffa sina katter genomföreningen rädda djuren. 

Rädda djuren är en liten nystartad, ideell verksamhet som tar hand om och hjälper djur i nöd. 
Rädda Djuren driver inget djurhem. Istället får djuren bo i tillfälliga hem tills de finner ett permanent hem. Behovet av jourhem är därför väldigt stort!

Allt för ofta är folk för snabba med att lämna över sina ”problem”, speciellt till djurhem och personer som engagerar sig och lägger ner jättemycket arbete för att andra inte bryr sig om djuren och inte tar sitt ansvar.

De anser att ett friskt djur har rätt till sitt liv, de avlivar inte friska djur. De anser att varje liv kämpar för sin överlevnad och har önskan är att få leva vidare. För oss människor är det en enkel lösning att avliva, och vi påstår att vi gör det för djurets bästa för att döva våra samveten.

De försöker hitta permanenta hem där djuren får mycket kärlek och omsorg. Om du funderar på att skaffa husdjur eller känner någon som tänker göra det, hör av dig till dem. Då kan du samtidigt rädda ett djur till det liv det kanske aldrig fått. Det finns alltid flera djur, speciellt katter, med olika personligheter och egenskaper så det går säkert att hitta någon som du passar med, och det kommer hela tiden nya.

Alla katter som adopteras via dem är avmaskade, vaccinerade, id-märkta och kastrerade om de är könsmogna då de kommer till sitt nya hem. Djuren placeras endast ut som sällskapsdjur, de får inte ingå i avel.

Det är roligt när man är så stor att man kan börja äta lite själv. Det är dock fortfarande svårt med pincettgreppet vilket resulterar i mycket kladd. Men vad gör det när man sitter på mormors golv:)


Apelsin är gott!

Jag vet inte vad som hänt med mej senaste tiden. Jag är totalt dement. Glömmer precis allt hela tiden.

Jag tar inte med hem nyckel när jag åker hemifrån, Matte låser och jag blir utelåst (har in träffat x flera), Jag tappar bort mitt jobbkort, nycklar, plånbok, bankkort. Jag får leta mej tokig och kan i hitta dem där jag precis letat.

Har precis gått bärsärkargång här hemma efter mitt bankkort och leg. De låg i fickan på min munktröja som jag fem minuter tidigare letat i.

Tidigare idag tappade jag bort Minous napp som jag trodde jag stoppat i jeansfickan. Efter febrilt letande (även i fickan) fann jag den såklart i fickan.

Dessa förvirringstillstånd gör att jag jämt innan jag ska åka hemifrån måste vända upp och ner på hela huset vilket i sin tur reulterar i ett hem som ser ut som ett bombnedslag...

Vi köpte en ny kruka på Jysk häromdagen. Matte sådde ett frö som snabbt blev en fint utslagen blomma...


Fröet är sått...

Blomman slår ut...

(Sorry för dålig kvalitet på bilderna)

Det här är min fina mamma. Jag är så fruktanvärt glad att hon är i Sverige. Minou är jätteglad att få träffa sin mormor och att hon ställer upp som barnvakt i tid och otid. TACK!

Relationen mellan oss har under min uppväxt varit både bra och dålig. Det är inte alltid lätt att vara förälder och särskiltinte till trotsiga tonårsdöttrar. I vuxen ålder har jag försökt släppa allt gammalt groll och istället försöka fokusera på en bra relation. Idag har vi den bästa jag kan tänka mej. Jag kan prata med min mamma om precis allting. Jag tror även att det är ömsesidigt. Jag ringer henne varje dag bara för att höra vad hon gör. För mej känns det som ett privilegium att nu ha den möjligheten.


Mamma kom hem för jag längtar efter dej! (För alltid)

Indianerna vann ikväll. En bra insats av samtliga förare. En del endast godkänt såsom Zorro och Madsen. Väl godkänt får Simon och Piotr som var bästa poängplockare för Indianerna. Inte den roligaste matchen men jag och min kollega bettade varje heat, vinsten var en glass. Resultat: oavgjort. Tråkigt tycker jag som var sugen på en slickepinne och vinsten för att trycka ner honom lite...

Det är inte ofta hela familjen blir med på kort tillsammans. Men min farmor envisades med att ta en bild och här är resultatet. Notera att jag har fått vänt bilden eftersom hon tog med kameran (mobilen) upp och ner.

Förra veckans match mot Vargarna blev inställd pga regn. Idag är det möte på hemmabanan. Iversen är fortfarande skadad efter sin scapula fraktur. Leon Madsen är reko och kör som start nummer 4. Renat Gafurov är inte med i kvällens laguppställning vilket jag tror beror på att han har match någon annanstans.

Vargarna har bara kört två matcher hittills och förlorat båda. Båda lagen kommer vara hungriga på vinst för att överhuvudtaget ha en chans till slutspel.

Jag tippar på vinst för Indianerna. De är starka på hemmabana. Jag hoppas de vinner med ett antal poäng för att säkra upp bonnuspoängen.

Jag finns i grön gula kläder och kanske entrar banan om olyckan är framme.

HEJA HEJA HEJA!!!